Idag är det fredag och mina små grund kommer hem. Så vi har ätit gott nu och nu återstår det att mysa resten av kvällen. Fångarna på fortet är givet när barnen får bestämma vad som ska ses på tv. Och som Lukas sa " mamma du kan få lite kli på ryggen av mig när vi kollar på fångarna" Det säger man ju inte nej till å så blir det lite lättare att glo på tvn.

Veckan som varit har jag börjat med ny medicin som jag ska ta på kvällen.  Den har funkat ok och jag har sovit hela nätterna. Sovit nästan lite för länge dock. Nåra kvällar fick jag yrsel av dom o vissa inte. Men jag kommer köra på nu denna vecka när barnen är här. Jag har snart återbesök till min nya läkare oxå.  Jag kommer fråga henne en del om medicinen nu när jag ätit den lite.

Helgen kommer bli lugn utan nåra måsten.

Hej hopp.

Hallo!!!

Det var verkligen länge sen jag uppdaterade bloggen. I april förra året va sista gången.  Inte klokt men har liksom inte haft en tanke på att göra det heller. Nog om det.

2017 har det hunnit bli nu iaf och det mesta rullar på som vanligt.
Dock så har jag fått ett rejält bakslag och det har visat sig att den medicin jag ätit i flera år inte varit den rätta...troligtvis.  Så nu har vuxen psykiatrin tagit över då vc inte längre kan hjälpa mig. Redan första mötet hos psykiatrin blev det fastställt att både medicinering och behandling troligt varit fel. Jag blev så väl omhändertagen där och nu efter jag träffat specialist läkare så börjar ny medicinering. Så som dom förklarade hur jag förhoppningsvis skulle må känns som en dröm-värld för mig. Slippa ångesten och trycket i bröstet, mindre hjärtklappningar, mindre stress osv. Men för att utesluta så jag inte har Hypotyros kommer även prover tas för det + en massa andra prover.
Hypotyros är när sköldkörteln spökar. På ett sätt hoppas jag att det är den som gör att jag mår såhär. För då kan folk kanske få en annan förståelse och acceptans. Att jag kan hänvisa mitt mående på den istället för den diagnos jag har nu som är så tabu än så länge i samhället. Jag mår dåligt och det tär på mitt psyke att alltid känna stress å ångest och känna mig mer nere än glad, men det gör mig inte till något psyk fall för det. Jag är fortfarande Anna. Aldrig kunna koncentrera mig längre stunder.
Specialist läkaren sa att jag absolut inte är själv att må såhär och det kändes så skönt att få bekräftat.
Jag sticker inte under stolen längre med min diagnos utan förklarat kort o gott för dom som undrar.

För att gå vidare så denna veckan är jag uppe hos min älskling.  Så nu kommer jag på riktigt börja äta nya medicinen...skulle börjat förra veckan när jag hade barnen. Jag ska ta den på kvällen runt 20 vilket jag gjorde men jag blev så groggy av den redanledningen vid 21 att jag valde att börja min fria vecka. För att bli så groggy å om det händer att Alex får känning mitt i natten och jag inte vaknar är inte ok. Lr om nån av de andra vaknar. Därför kör jag nu ist. För det tar ju ett tag innan kroppen vänjer sig.

Nu ska jag dra upp mig själv från soffan o kanske baka lite bullar.

                  Lägger upp lite bilder innan det                        nya året kom

Hej igen!

Det kalla vädret håller sej kvar i ett järngrepp... jag vill nog dom de flesta ha lite värme nu. Alla blommor som kommit upp kommer inte till sin rätt i det här kalla och gråa vädret. 
I helgen åkte jag och barnen upp till Laxå och övervakade P och hans barn..gissa om det va 3 fågelholkar som tittade ut genom dörren. Vi kom fram strax efter 20 och det blev lite lek och mys innan det blev dags att sova. I lördags åkte vi till ett naturreservat där de va en skog med massor av vitsippor och gamla träd....mest ekar. Vi hade sol på vägen dit men när vi kom fram hade det blitt mulet och gråkallt. Men barnen var nöjda och glada så allt gick ändå.  Matsäck med fika knaprade vi i oss oxå. Sen började det regna och snöa lite då gav vi opp. Men nån timme i skogen blev det iallafall. 

Hemma sen hos P så va solen framme igen och vi åt middag och barnen satt med plattor och mobiler i vanlig ordning tills det kom en hagelskur som hette duga.... Alla vi hade krig med små hagel..Lukas tröck upp en hel näve under min tröja så jag höll på att dö....jissies så kallt. 

Sen begav vi oss hemåt i söndag eftermiddag. 

Sportlov.

Nu är det sportlov igen. Åren kommer och går.  För 2 år sen va det första sportlovet som ensamstående och jag hade barnen hela den veckan. Jag/vi hade precis flyttat till lägenheten i stan. Jag hade målat alla rum.
Den tiden va en glad tid för mej. Känna att jag kom till rätta med mitt egna hem med mina barn. Hade varit på Ikea med mamma veckan innan och handlat möbler och bilen Ulf. Den dagen försvann nästan 30000 spänn.
Det var 2 år sen. Mkt kan ändra sej på 2 år.
Nu 2 år senare har jag flyttat ytterligare en gång och då till Åby igen.
Jag mår bra här i Åby. Barnen har sina skolor här och dagis.  Jag bor i en fin lägenhet ochsnart är det dags för mej att börja arbetsträna. Livet vänder nu och det kan bara bli bättre.
Allt ska bli bättre.

Sista tiden har varit tung för mej....jag vill bara blicka framåt och hoppas att det onda försvinner med tiden. Fokus på mej och mina barn. Inte glömma, men ändå hoppas att allt blir lättare. Det sägs att jobbiga saker och ting blir bättre med tiden.  Det är nog så...

2016 och det nya året!!!

Nu är det nytt år igen och visst går det bara fortare och fortare för varje år som går? Tiden är något som kan gå så fort men ändå så långsamt. Som när man väntar på nåt....då går allt sakta sakta...o när något är kul så swich! Kan sätta 100 spänn på att alla tycker precis som jag där.
Inte känns det att jag är 33 år för jag minns min ungdom som igår. Men att mormor och farfar har varit borta i 7 år känns som en evighet. 11 år som mamma och det har både gått fort och sakta.
Att titta på en stjärna så som Polstjärnan som är 25 ljusår bort är en tidsrymd jag inte kan förstå.
Tid på så många olika sätt!!!

Nu är tid för Alice att sova iallafall.
Mer tid för att skriva kommer  fler gånger.

Snart jul igen!

Sitter ute hos mamma. Jag ska sova över här inatt. Vi fick för oss att dricka glögg. Fasen vad gott de va. Första för i år. 

Snart äre dags att ta fram julsakerna och börja pynta i lägenheten. Känns som att jag nyss packa ner allt. 

Jul jul o jul... Tiden går så fort 

En vecka nu

1 vecka idag sen jag började med nedtrappningen. Utsättnings symtomen har varit varierande från dag till dag. 

De värsta är nog yrseln och swicharna i huvudet, suset och liksom elstötarna i huvudet. På en millisekund känns det som jag faller och allt stannar liksom till. Jag ser men ändå inte. Hjärtklappningen är jobbigt den oxå. 

Ett par dagar nu har jag ont i kroppen så som leder. Känns som träningsvärk. När jag borstar tänderna blöder tandköttet. Viljan till att göra något finns, men orken är som bortblåst. Illamående och magont. 

Att det verkligen kan bli såhär av att trappa ur en medicin. 

Det är ju nu jag förstår vilket gift jag har i kroppen och ännu är detta inte över. Om jag jämnför med de tre första dagarna mot nu är jag piggare överlag. Läkaren skulle höra av sej igen om två veckor och jag tror symtomen blir mindre och jag hoppas att näst fas inser här inte blir lika jobbig. Att kroppen vant sej. 

Just ja.. Jag kan börja svettas av att sitta stilla. Helt sjukt!